På vägen hem i regnet så såg jag en så jäkla vacker tjej. Hon hade midjelångt, tjock blont hår, obefintlig midja och ben to die for. Det mest otroliga var att hon hade bröst trots att hon var så tunn. Inte för små, inte för stora, utan helt lagom. Hon var så vacker att det nästan gjorde ont och när hon gick förbi mig på den smala trottoaren tittade jag generat ner i marken. När hon försvunnit vände jag blicken mot mig själv och skämdes över mitt fläskberg till kropp. Idag blir det en ask cocktailtomater till middag.
När jag blir sugen på onyttigheter brukar jag googla upp bilder på mat som ser absolut vidrig ut. Nästan alltid hjälper det. Hhr ni några tips på hur man kan stå emot sötsug/hungerskänslor?
(Alla mått är tagna där jag är som störst, tror att det blir enklast så.)
Usch, det känns inte alls bra att avslöja mina mått och min vikt såhär - just därför måste jag göra det. När jag tar nya mått om 7 dagar så hoppas jag att jag ser en förändring.
Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig i matväg.
1/2 dl kesella 35 kcal
1 torkat plommon, 2 clementiner, 70 kcal
1 päron, 50 kcal
1 påse majsbågar från småfolk, 70 kcal
Sallad (gurka, tomat, salladsblad), 50 kcal
Några tugummin, 2 glas fanta zero, ca 25 kcal
Helt okej. Blir kanske 1/2 grapefrukt och några jordgubbar senare. Långpromenaden blev en promenad på 4 km, men jag har gått i snitt 7 km/dag den senaste veckan så jag känner mig inte helt värdelös. Så länge som det går åt rätt håll gör det inget om det tar lite tid. Jag skyndar långsamt. När jag kommer hem imorgon ska jag väga mig och ta mått...är lite (mycket!) rädd faktiskt. Jag vill verkligen inte se den där äckliga 6:an igen!
För första gången på något som känns som en evighet skiner solen när jag går upp. Prisa gud! Vad sägs om att fira dagen med ett exemplariskt matintag ( d v s, obefintligt) och en långpromenad? Frukost får bli 1/2 dl kesella och en cola light. Ha en fin dag allihopa.
En liten sammanfattning över min vikt de senaste två åren. Jag har pendlat ganska mycket p g a känslostormar som gjort att jag i perioder inte har orkat bry mig om kost och träning utan bara låtit mig själv förfalla. Skäms Ceasar!
September 2010
Även om jag pendlat i vikt tidigare så är det vid den här tidpunkten som jag började gå ner i vikt "på riktigt". 62 kg var startvikten. Tidigare, nr jag gick på gymnasiet, vägde jag 65 kg. Herregud.
December 2010
På några månader gick jag ner 6 kg och vägde 56 kg lagom till jul.
Januari 2011
Vid den här tidpunkten hade jag min lägsta vikt hitintills ; 53,5 kg. Jag hade inte tränat så mycket tidigare utan mest litat på att en minskat kalorintag skulle ta mig dit jag ville. Nu började jag träna nästan varje dag och gick snabbt
ner.
Mars - Maj 2011
Jag gick upp i vikt. Anledningen är ganska enkel, jag slappade till mig och drog ner på träningen. Var ganska ledsen den här tidpunkten och när jag är nere så tröstäter jag. Sorgligt men sant. Låg stadigt på ca 59 kg.
Juli 2011
Jag gick ner till 56 kg till sommaren genom att detoxa.
Oktober 2011-Maj 2012
Jag gick återigen upp i vikt och låg stadigt på 60 - 62 kg. Skyller på regelbundna känslostormar.
Nu
Idag väger jag 59 kg och det är en siffra jag aldrig vill se igen. Konichiwa fettceller, nu jävlar ska ni försvinna en gång för alla.
Hej världen. Jag heter Ceasar och vill gå ner i vikt, men det kanske ni redan har klurat ut. Det känns lite (mycket) ovant att skriva det som förut varit dagboksmaterial i en blogg, men jag hoppas att mina misstag blir färre när de finns till allmän beskådan. Återkommer med vikt, mått, bilder m.m. En lyckospark är på sin plats.